Att utmåla vår radikala politiska rörelse som extremistisk, för att på så sätt kunna demonisera oss i media och i allmänhetens ögon, är något vi tyvärr är vana vid inom den utomparlamentariska vänstern.

Låt oss bena ut varför vi kallas för extremister, för vi inom Revolutionära Fronten känner oss inte alls som extremister, snarare tvärtom.

Vi slåss mot de allra grövsta formerna av extremism: den kapitalistiska, den liberala och den arbetarfientliga extremismen. Dessa ”extremister”, om man nu över huvud taget kan uttrycka sig så, representeras av olika liberala proffstyckare, experter inom polisväsende, diverse olika politiker och inte minst inom överklassen.

Det viktiga i sammanhanget är vem som definierar extremism. I dagens Sverige är det den gigantiska liberala åsiktsmaskinen, som i princip har monopol på allt som sägs här i Sverige, som bestämmer.

Resultatet blir att när vi i RF, eller några andra, agerar mot detta ruttnande samhälle genom politisk aktion, är det vi som är extremister.

Allt måste sättas i sin kontext, för det är inte vi som är extremister. Det är de. Det är liberalerna, det är högern, det är kapitalisterna.

Att försätta människor i fattigdom, att sälja ut våra sjukhus, att demontera vår välfärd, att människor dör på sina arbetsplatser – det är extremt. Att försvara ett ekonomiskt system som med jämna mellanrum försätter stora delar utav världen i ekonomisk depression, att försvara ett ekonomiskt system som aldrig kan, och aldrig kommer att fylla varje människas behov – allt detta är extremism. Det är kapitalismen och dess försvarare som är extremisterna, inte vi.

Vi måste alltid komma ihåg, hur långt bort det än må vara, att vi socialister och arbetare kämpar för motsatsen till all extremism. Vi vill ha ett tryggt, humant och rättvist samhälle där alla medborgare har absolut trygghet i sina liv, på sina jobb och på sin fritid. Ett samhälle där det inte längre existerar en parasiterande överklass. Ett samhälle där vi själva tagit makten över våra egna liv.

Extremistbegreppet är ett effektivt sätt att kortsluta en politisk debatt, för så fort ordet extremist dyker upp tvingas man som vänstern till försvarsposition, till att förklara varför man inte är extremist. Kort sagt, extremistbegreppet leder till att de politiska sakfrågorna stryka på foten.

Vi vill sätta allt som sker omkring oss i ett sammanhang. Detta sammanhang är för oss det svenska sammanhanget. Häromkring oss ser vi ökade klassklyftor, liberal fördumning och social nedrustning. Ironiskt nog måste vi förklara varför våra socialistiska visioner inte har minsta tillstymmelse till extremism. Våra visioner är snarare en naturlig reaktion på ett samhälle som bara blir sjukare för varje dag som går.

Det är dags att peka på vilka som är de verkliga extremisterna – för inte fan är det vi.