[080514] Krönika: Rasism

Vad beror egentligen rasism och främlingsfientlighet på? Har det med en nedärvd instinkt att hålla sig inom sin tillhörighetsgrupp eller flock? Är det en naturlig ”reaktion” för att bevara önskvärd arvsmassa? Finns det kopplingar mellan sociala problem och rasismen? Eller är har det bara med okunskap att göra?

Rasism och teorier om rasvärde har inte med något annat än fördomar och viljan att hitta förenklade lösningar på komplexa problem att göra. Någon som skyller samhällsproblem på biologiska bakgrunder har också en väldigt dålig kännedom om psykologi och hur människor fungerar. Det kollektiva medvetandet och kollektiv samhörighet inskränker sig inte till människor med samma hudfärg eller liknande bakgrund. Däremot så vill människan som flockdjur gärna hitta gemenskap med andra människor. Då hudfärg och liknande är något väldigt konkret och fysiskt är det lätt att söka gemenskapen med dem som ser likadana ut. Detta fenomen finns ju också inom de flesta subkulturer, och i de flesta umgängeskretsar liknar de olika vännerna varandra ofta i klädstil.

Denna instinkt att söka samhörighet hos andra var förr, i mänsklighetens vagga då vi levde i små familjegrupper, ett skydd från rovdjur och andra flockar. Detta är delvis anledningen till att vi lätt söker samhörighet med de som liknar oss till utseendet, eftersom de små familjegrupperna också ofta liknade varandra.

Tyvärr så är inte våran samhörighetsinstinkt anpassad till det samhälle som vi har idag. Nu finns det inte längre någon direkt anledning till att känna samhörighet med någon bara för att man har liknande anletsdrag. På stenåldern så hade alla människor i stort sett samma förutsättningar och samma resursbas att jobba med, då kunde det vara lönsamt att söka tillhörighet enbart hos den egna familjegruppen med fysiskt liknande individer, eftersom övriga förmodligen var främmande och därmed konkurrenter, medan gruppen och sin egen överlevnad hängde på att man höll ihop. Idag så betyder inte hudfärg någon mer samhörighet än just att man har liknande pigment i sin hud. Ta till två vita familjer som exempel. Familj ett; född i Danderyd, en pappa som är VD för ett stort företag och en mamma som är hemmafru tack vare att pappans lön räcker mer än väl att leva på. Familj två är född i en förort till en gammal bruksstad, t.ex. Norrköping. Alkoholiserad pappa och en mamma som jobbar nattskift på sjukhusets akutavdelning. Dessa familjer är båda vita till hudfärgen, har blåa ögon och blont hår, men har absolut ingenting gemensamt i övrigt. De har inte samma samhällsintressen eller liknande förutsättningar, därför finns det heller ingen anledning för dem att känna någon gemenskap med varandra.

För Familj två är det, ur ett rent överlevnadsperspektiv sett, mer naturligt att söka sig till andra människor med liknande förutsättningar och situation i samhället, eftersom det är ur denna gemenskap som kraft nog att förändra deras gemensamma problem kan skapas. Därför skulle det vara mer fördelaktigt för Familj två att känna gemenskap med en människa med invandrarbakgrund och annan hudfärg som också befinner sig långt ner på samhällstegen än att känna någon som helst gemenskap med Familj ett.

Familj ett har inte heller något som helst att vinna på att känna gemenskap med den andra familjen, eftersom deras samhällsintressen strider mot varandra. Däremot så är det fördelaktigt för dem att hitta gemenskap hos de som delar deras levnadsstandard, då deras samhällsintressen liknar varandra och inte kommer skapa konflikter.

Det är bland annat på dessa grunder som vi i Revolutionära Fronten bygger våra åsikter om klassamhörighet och vikten av en levande klasskamp. Det finns inget att hämta i ett klassamarbete, då detta både strider mot naturligt tänkande och sunt förnuft. Det är precis den här sortens åsikter som florerar i bourgeoisien, de har ett intresse av att se splittringar inom arbetarklassen eftersom det förhindrar oss att enas som den familj som vi egentligen är. På grund av detta är antifascism en viktig del av dagens klasskamp. Vi måste stå enade för att kunna åstadkomma en hållbar förändring, och enade kan vi aldrig bli så länge en korporativistisk rörelse stjäl potentiella rekryter från oss. Det är bara på detta sätt som naziströrelsen är ett hot, de står i vägen för den egentliga fienden. När fascisterna slutgiltigt har slagits i grunden och inte längre splittrar vår klass så kan vi även slutgiltigt enas och rikta vår fulla kraft mot borgarklassen och dess hejdukar. Därför måste den "nationella rörelsen" bekämpas på så många plan som möjligt. Med våld för att hindra dem att utnyttja det offentliga rummet och fortsätta vara grus i klasskampens maskineri. Med argument för att få ännu inte helt hjärntvättade individer att överge nazismen och ta parti för sin samhällsklass istället för att vara marionetter åt överklassen.

- G