[080604] Vårdstrejken är över

Vårdförbundet sa den 28:e maj ja till medlarnas bud i den pågående vårdkonflikten, en konflikt som inneburit att nära 7 000 sjuksköterskor, barnmorskor och andra vårdanställda strejkat.

Enligt Vårdförbundets förhandlingschef Margareta Öhberg innehåller det nya budet möjligheter att förbättra löneläget och få en omvärdering av medlemmarnas yrken. Hon säger också att budet ger goda förutsättningar för en lokal lönebildning.

Avtalet löper på tre år och kan sägas upp efter två. Det garanterade utfallet ger fyra procent första året, tre procent andra och två procent det tredje året. I kronor handlar det första året om cirka 1 000 kronor och till det kommer den lokala lönebildningen. Avtalet innehåller också en lägstalön på 21 100 kronor från den 1 mars 2009.

Vårdförbundets krav var från början bland annat löneökningar på 15 procent på två år, minimilön på 22 000 kronor, krav som inte tillmötesgåtts i det bud som Vårdförbundet sade ja till.

Sjuksköterskornas strejk inleddes den 21 april sedan Vårdförbundet och Sveriges Kommuner och Landsting inte kunnat enas om ett nytt löneavtal.

6 000-7 000 av Vårdförbundets medlemmar har strejkat på sjukhus och vårdcentraler i hela landet, arbetsköparna hävdar att strejken har inneburit över 10 000 inställda operationer.

Genomsnittslönen för en sjuksköterska i kommunal sektor ligger i dag på 25 000 kronor. För en anställd i landstinget är lönen i genomsnitt 23 800 kronor.

Vårdförbundets förhandlingschef Margareta Öhberg var nöjd när hon mötte medierna efter förbundets kongress Vi ser otroliga möjligheter med det här budet, säger hon. Däremot tycker sjuksköterskan Aslan från Västerås annorlunda.
–Vi har kämpat i sex veckor och patienter har lidit för 0,5 procentenheter. Jag kan inte tänka mig en enda sköterska som är nöjd med det här avtalet.

Det är beklagligt att vårdförbundet har accepterat det här skambudet när man helt klart kunde ha nått sina mål om man bara hade hållit ut lite längre. Att nöja sig med ett bud som bara är 0.5 procentenheter högre än det bud man tackade nej till är en klar förlust i konflikten och det här är bara ytterliggare ett klart tecken på att fackpamparna dansar efter arbetsköparnas pipa, eftersom så många medlemmar i Vårdförbundet har uttryckt starkt missnöje med avtalet kan man anta att om facket hade styrts uteslutande av de arbetande medlemmarna så hade kongressens beslut sett helt annorlunda ut. Revolutionära Fronten hoppas att kampen för bättre förhållanden inte slutar här utan att man tar upp striden för sina rättigheter igen när chansen ges om två år.

- Redaktionen