[080203] Försäkringskassan inifrån

Många har drabbats av omorganiseringar, varsel etc. nu när lågkonjunkturen och liberalernas politik har slagit klorna i oss arbetare världen över. Inte ens de samhällsviktiga myndigheterna som finns där för att hjälpa folket kommer undan, en av dessa är Försäkringskassan som vi tidigare skrivit om. Denna uppföljning är information från en knegare på insidan av denna myndighet som får ta mycket skit för regeringens och ledningens misstag.

En av Revolutionära Frontens medlemmar har intervjuat en av Försäkringskassans arbetare. Arbetaren i fråga bad oss att skriva intervjun som en artikel mer än som en intervju, samt att den också skall återges på det sättet.

Bakgrund

Arbetarklasskvinnan som har intervjuats föddes på en liten bruksort i mellansverige där hon växte upp med mor, far och två syskon, en syster och en bror. Modern arbetade som tvättare/städerska och fadern arbetade som maskinist vid färjläget på orten. Detta gjorde att han tillslut förlorade det mesta av hörseln.

Efter studier och flytt så hamnade hon på en annan ort i Stockholms län, även detta en lite mindre bruksort och träffade där sin nuvarande man som jobbade, och fortfarande jobbar, på den lokala större fabriken.

Hon är den i familjen som förde arbetarklassarvet vidare medan de andra syskonen sökte sig till överklassen och den övre medelklassen.

Arbetslivet på f-kassan och omorganisationen

Hon började tidigt arbeta på försäkringskassan efter sina studier på gymnasiets samhällskunskapliga inriktning.

Nu när hon närmar sig 60 år gammal så har hon snart arbetat för kassan i över trettio år. De första 30 åren var hon stationerad på ett och samma kontor hela tiden, men sedan borgarna tog över kassan omorganiserades har det resulterat i att hon och flera andra fått pendla långa sträckor till olika orter och kontor för att kunna fylla sin arbetstid till heltid.

Omorganisationen tycker hon har satt arbetarna i en knepig situation eftersom det tvingar de som är kvar att ta de uppgifter som finns, även om det inte alls är inom det område de egentligen skall eller vill arbeta. Själv har hon sysslat med bl a sjukpenningen men har nu som väldigt överkvalificerad för tjänsten börjat att arbeta i kassans kundtjänst.
-Omorganisationen skulle göra allt så mycket smidigare sa de, men så vet vi ju att det ganska uppenbart inte blev när det kom till kritan, säger hon bittert.

Kundtjänsten på kassan innebär en stor omställning för henne. Istället för att sköta handläggning och liknande får hon nu istället ta emot samtal och väldigt ofta ta emot många av alla de tusentals klagomål som kommer in från besvikna personer som tycker att samhället, topparna i kassan och regeringen omöjliggör deras vardag.

Osäker framtid för lokalkontoren

Hon är ändå en av de som man kan säga har haft "tur" nog att få en av de tjänster som blivit kvar, de nya och extraanställda har fått gå, hon rättar aftonbladets artikel, där det sägs att man varslat inom myndigheten.

Man säger ingenting till arbetarna om att något nytt kommer att ske och när, hur och var det kommer drabba de anställda, detta gör man istället med en extremt kort tidsspektra, men efter beslutet klargjorts går det däremot undan för att på nytt omorganisera.

Hon vet inte riktigt hur framtiden kommer att se ut, den är mycket oviss säger hon. Om någon månad och under våren så väntas någon form av beslut angående om man ska stänga fler lokala kontor. Stänger man det kontor i Stockholm, som hon idag spenderar 13 timmar om dagen på eller till, måste hon söka sig ett nytt arbete, efter mer än trettio år på samma arbetsplats, utan en enda anmärkning!

Man varslar inte, man tvingar folk att sluta

Hon berättar också att man inte varslar eller avskedar någon utan att man istället gör en ännu fulare sak.
- De beslutar att personal ska förflyttas och att man kan få arbeta kvar på det nya kontoret, bara man är beredd att flytta med tjänsten,
vart den än blir, vilket har gjort att många blivit tvungna att säga upp sig "självmant", då de såklart inte kunnat göra detta.

Detta krav är ju helt absurt, att behöva lämna hem och familj för att arbeta flera tiotals mil hemifrån utan möjlighet att hinna ses, förutom på helger och högtidsdagar. Utöver att hon tycker att det är jobbigt med lång restid och får ingen som helst reseersättning för sina bussresor, eller milersättning om hon tar bilen.

Oro för arbetslöshet och pension

Vår arbetarkvinna känner en stark oro över sin jobbsituation och följderna av lågkonjukturen. Hon säger att som de andra av oss arbetare tycker hon inte att det är kul att arbeta utan något man måste för att få det att gå ihop, men att hennes långa arbetsdagar med tidiga mornar och sena kvällar, med tanke på den långa pendlingstiden, gör att hon varje dag känner sig helt slut och att hon inte har något liv utanför jobbet.

Hon hade hoppats på att hon kanske kunde få tjänstepension när hon fyller 61, något man har möjlighet om man jobbat så länge som hon i samma myndighet. Nu ser det ut som att inte ens det kommer kunna bli verklighet bara några år från gränsen.

Nu blir hon tvungen att söka nya jobb för att känna sig mer säker om det skulle bli snabba drag på hennes kontor och då förhppningsvis hamnar på en arbetsplats närmare hemmet, med lite kortare tid att pendla.

Hon har i skrivande stund fått en arbetsintervju för en liknande tjänst som den hon har haft tidigare på kassan, denna måste hon offra en dags lön på för att hinna med, men det tycker hon det är värt efter omständigheterna.

Vi i Revolutionära Fronten tackar för intervjun samt det trevliga samtalet med denna hårt kämpande arbetarkvinna och önskar henne lycka till med det som väntar i den bistra framtiden.

Så här ska arbetares vardag inte behöva se ut, vare sig man är ungdom, medelålders eller nära pensionsålder. Vi förslavas dagligen genom hela våra liv, med detta förbannade arbete under kapitalet. Vi måste kämpa för att återta våra fri- och rättigheter, erövra produktionsmedlen! Införa direkt demokrati genom folket och våran klass med våra intressen på agendan. Vi måste idag kräva tillbaks rätten till värda avtal och föutsättningar! Organisera dig radikalt och kämpa tillsammans, arbetare, förena er, socialismen bär mot sanning och frihet!

Länge leve arbetarklassen!

- Redaktionen