[091203] 28 och 30 november i Stockholm

I samband med att årets 30:e november knackade på dörren, tillika Karl XII:s dödsdag, förberedde sig Revolutionära Fronten på att organisera folk inför de årliga protester mot nazimanifestationer som äger rum runt om i Stockholm.


Svenska motståndsrörelsen skyddas av polisen under 28:e november.

Nytt för i år var att Svenska motståndsrörelsen, (SMR), valt att hedra den s.k. "Karoliner-andan" istället för som tidigare - deras koldomesmaskande konung. Demonstrationen var planerad att äga rum den 28:e november vid Klarabergsviadukten i centrala Stockholm. Efter att ha sökt tillstånd, vilket man enligt egen utsago aldrig tänkt att göra igen, nekades de det och fick istället samlas vid Riddarholmskyrkan.

Samtidigt organiserade flera vänstergrupper motdemonstrationer mot nazistmarschen. Revolutionära Fronten deltog i dessa motdemonstrationer samt i häcklande av nazisterna längs deras marschväg på bakgator i Stockholm. Polisnärvaron var dock oerhört hög både under och efter demonstrationen, vilket ledde till att större konfrontationer med nazisterna uteblev.

Den 30:e november var det återigen dags för de traditionella antifascistiska demonstrationerna. Nätverket Mot Rasism höll en demonstration mellan Odenplan och Hötorget i Stockholm, där Revolutionära Fronten deltog med banderoller. Vid demonstrationens startpunkt höll även en representant från Revolutionära Fronten tal.


NMR:s front banderoll (Foto: Revfront media).

Nationaldemokraterna och deras ungdomsförbund hade för dagen utannonserat sedan långt tillbaka ett firande av den döde konungen vid Riddarholmskyrkan. Ungefär ett knappt 30 tal samlades där för att sedan bege sig hemåt snabbt under polisbeskydd, vilket ledde till att det även denna dag uteblev konfrontationer mellan nazisterna och antifascister.


Revolutionära Frontens banderoller (Foto: Revfront media).

Talet från 30 november:

Kamrater!

I dag har vi återigen samlats för att protestera mot extremhögerns framfart. Men låt oss idag inte bara prata om de extrema yttringar, som t.e.x. Nationaldemokraterna och även Sverigedemokraterna, tillsammans med diverse sekter utgör idag. Vi vet redan att de existerar, och vi alla som står här idag är redan fullt medvetna över det hot som dessa grupper utgör. Vi behöver inte stå här i grupp och övertyga oss själva om att rasisterna har fel – det vet vi redan. Vårt mål ska inte bara vara att konstatera saker och ting, att enbart konstatera saker är att ignorera saker.

Låt oss istället gå på djupet till varför det ser ut som det gör.

Så hur kommer det sig att vi idag, 2009, över 100 år sedan arbetarrörelsen formation fortfarande får dras med reaktionärer, fascister och rasister på gator och torg?

Svaret är lika uppenbart som det alltid varit. Rasismen växer ur människors rädsla inför framtiden. Det är i rädslor om jobb, bostäder och kriminalitet som rasismen får sitt jordfäste och splittrar vår klass att ställa sig emot varandra.

Det är rädslan i ett samhällssystem, som idag nedmonterat all form av så kallad ’välfärd’ som problemet utgör en grund. Det är i från djupet av en känsla av otrygghet som våra egna föräldrar inte ens kunde drömma om, som ungdomar idag lockas av de felaktiga analyser som rasisterna lägger fram.

Vi unga idag är den första generation som kommer ha det sämre än våra föräldrar, samtidigt som vi också är den generation som kommer möta ett nytt i grunden nyliberalt samhälle. Ett samhälle, där all form av trygghet vi lovades under våra uppväxter inte är mer än drömmar och sagor. Ett samhälle där vi förnekas bostäder, jobb, och social trygghet Det är i detta mörker fascismen, de enkla lösningarna, växer.

Och samtidigt som vi idag formerar oss för att återigen bemöta kapitalismens avskum så delar aktieägare, bankchefer och politiker ut enorma summor till sig själva och skrattar åt oss här nere!

Dessa summor är något som vi har arbetat ihop! Summor som sammanlagt övergår 100 miljarder kronor!
Det är mer än 15 gånger så mycket som dagens invandringspolitik kostar!

Ser ni det uppenbara?
Det är inte invandringen som kostar, det är överklassen!

Problemet är i grunden ett samhällssystem som suger ut oss för egen vinning. Vi kommer aldrig att få vad vi är värda i ett system som när sig på att några få äter brödet medan resten får dela på smulorna.

Kan ni ens inse hur mycket jobb, bostäder och insatser som kunde göras för integration om vi någonsin fick lägga händerna på dessa parasiters fantasisummor? Tror ni att de förvirrade ungdomar vi protesterar mot idag verkligen skulle gnälla så jävligt om dessa summor var till allas ägo, till bostäder, skolor, jobb? Till ett tryggt, socialistisk, samhälle?

Och det är där lösningen på den blåbruna och fascistiska problematiken finns. Det är enbart när vi som samlats här enar oss över organisatoriska och ideologiska spörsmål och satsar gemensamt för gemensam välfärd, och en rak och ärlig klasspolitik som vi på allvar rycker upp fascismen med deras rötter!

Det betyder inte att vi ska sluta bekämpa rasisterna när de visar sig. Vi skall fortsätta att göra det, även med våld om det så krävs, men det betyder att vi hela tiden ska tänka på vårt slutgiltiga strategiska mål; Avskaffandet av klassamhället genom klasskamp.

Det är där, när vi kämpar tillsammans, som vi kommer ena svenskar och invandrare, det är då det kommer göras uppenbart alla former av krafter som splittrar vår klass måste förintas!

Det är precis därför liberaler och politiker gör allt i sin makt för att stärka segregationen och rasismen med sina politiska beslut, de vet, som vi vet, att när vi står enade så kan ingenting stoppa oss.

Det är därför rasismen växer, det är DERAS instrument att försvaga oss, låt oss nu inte svälja betet utan satsa vår energi på att trycka fram positionerna i vår klass till den grad att vi börjar sy ihop den klasskänsla som de nu tror att de har krossat.
Det är genom att stå enade vi visar att de har fel. Det är genom organisering på arbetsplatser, skolor och i vardagslivet vi visar att vi inte låter oss splittras. Det är genom att ta kontroll över våra egna liv vi har en reell möjlighet att flytta fram vår klassposition.

Idag demonstrerar vi mot den yttersta konsekvensen av kapitalismen, låt oss hoppas att vi nästa gång marscherar gemensamt mot det system som föder den!

Framåt kamrater, vi har inget val!
No Pasaran, leve arbetarrörelsen!

- Redaktionen