Flygblad för första maj 2009

Här nedan finner ni det flygblad som organisationen Revolutionära fronten spred under första maj 2009.
För att åter gå till artikeln om första maj 2009: klicka här.

Dags för konfrontation!

I år är det 100 år sedan nästan hela den svenska arbetarklassen försökte sig på en generalstrejk, ledd av LO för att kämpa för en drägligare tillvaro. Tack vare oviljan att trappa upp strejken förlorades den, resultatet kom att påverka hela den svenska arbetarrörelsens utveckling. Strax efter började LO och “våra” arbetarledare reformera sig och anpassa sig till att lydigt behålla arbetsfreden och sätta lock på den kokande arbetarklassen ilska.
1969, för 40 år sedan, såg vi hur tydligt de hade förändrats när arbetarna på LKAB inledde sitt uppror mot socialdemokratin, näringslivet och LO. Ett uppror, som gav ett genomslag genom hela arbetarsverige, och gav upphov till en våg av strejker som höll igång till mitten av 70-talet. Trots detta överlevde LO och kunde, när striderna lugnat ned sig, återigen säga sig vara förespråkare för den svenska arbetarklassens åsikter och organisation.

Idag står vi återigen inför en konfrontation. Den aktuella krisen har lämnat få oberörda. De osäkra anställningarna har ökat, arbetslösheten ökar, repressionen ökar och bostadsbristen är akut. Samtidigt sitter LO-pamparna och snor åt sig av kakan medan majoriteten lever i otrygghet eller under hot om varsel i ett samhälle som präglas mer och mer av övervakning, ojämlikheter, rasism, en attackerad arbetsrätt och “demokratiska” skådespel var fjärde år. Likheterna med klimatet under tidigt 1900-tal börjar bli mer påtagliga och socialdemokratin har sedan 1969 avancerat ytterligare till höger efter ett nytt fredsavtal med näringslivet, inskränkningar i strejkrätten och ivrigt påhejande för den nyliberala utvecklingen. Tiden är inne för en ny konfrontation mot socialdemokratin. Det som nu händer är att LO med sina lakejer i den s.k. "oppositionella" vänstern återigen försöker hävda sitt mandat över svenska arbetarklassens väl och ve i den situation som råder idag, väl medvetna om riskerna om de inte skulle försöka det. De försöker styra diskussionerna från kritiken av systemet som sådant, LO:s korrupta ledning och socialdemokratins högerpolitik i synnerhet, till att handla om att vi ska nöja oss med lönedumpningar, reformistiska krav och "gilla läget" i ett samhälle som vi själva ser som främmande, kallt och orättvist. Samtidigt tar de beslut över våra huvuden och skriver avtal vi själva inte har intresse av. Vi vägrar att köpa det. Vi ser på historien hur LO och reformistvänstern flera gånger har visat sig vara allt utom våra vänner, om och om igen. Det är dags för ett uppror.

Vi vägrar att se på när vanliga människors liv blir förstörda samtidigt som “våra partier”, "vänsterpolitiker", fackpampar, överklassen och proffstyckare smörjer sina krås. Vi ser ingen poäng i att försöka bota en cancersvulst med Alvedon och valium, vi vill ta bort hela skiten!
Vi vill återinföra diskussionen om socialism igen. Inte diskussionen om statliga bidrag för att rädda ett dödsdömt system som fungerar efter devisen "än så längre går det bra" samtidigt som det störtar nedför stupet. Konsumtion kommer inte lösa den här krisen utan oundvikliga ekologiska skador. Arbetarklassen kommer inte få det bättre bara för att staten äger våra jobb. Det sociala skyddsnätet kommer inte bli bättre bara för att det står i under en punkt i ett partiprogram. Marknadens diktatur och kontroll över samhället kommer inte att försvinna om vi inte krossar det. Makten kommer inte komma till oss arbetare i ett samhälle där demokratin urholkats och makten sitter i korridorer utomlands eller på bolagsstämmor. Kvinnor kommer inte få det bättre för att man nu kan vara kvinnlig pamp. Vi blir inte lyckligare att leva i ett mer hänsynslöst och brutalare samhälle. Vår frigörelse som människor från vansinnet har aldrig varit längre bort, trots att vi dagligen knyter våra nävar i fickorna och svär över tillståndet omkring oss när vi slår på TV:n efter jobbet. Nu när hela vänstern har sållat sig till dem som kräver den kapitalistiska förvaltning de stred så ihärdigt emot för 20 år sedan säger vi istället att det är dags att avancera, provocera, organisera, studera, agera! Vår motståndare har redan gjort det klart för oss, med våra liv som stående bevis, att alla medel är tillåtna i vår kamp att bryta samförståndet och låta arbetarklassens ilska koka fritt!

Strejker, demonstrationer och protester i all ära - men vi kommer aldrig bli hörda i det klimat som rådet idag så länge som vi spelar med i reglerna våra fiender har skrivit. Vi säger att det är dags att radikalisera våra krav, vår praktik och vår teori. Vi har inte råd med annat, det är vårt och våra barns liv det handlar om. Systemet är korrupt i grunden, nu är det dags för strid! För den självständiga arbetarklassens organisering och uppror!


- Redaktionen