[081104] Krönika: Två planeter kommer behövas 2030

Brittiska The Guardian rapporterar i en artikel 29 oktober följande från rapporten Den Levande Planeten (The Living Planet):

Varje år lever människan av 30% mer resurser än vad jorden kan reproducera, vilket innebär att vi konsumerar av jordens sparade biokapacitet, det vill säga de resurser vilka växt fram under tidigare år men inte har konsumerats

Detta innebär att allt större del av jordens resurser försvinner och med det förmåga att producera biokapacitet. Så i takt med att vi konsumerar mer av jordens resurser så försämras möjligheterna för planeten att återskapa det som konsumerats.


Kostnaderna för att hindra denna katastrofala utveckling beräknas ligga runt 4 trillioner dollar (se nedan för källa).

Förutom detta kommer ett antal 100 miljoner dollar, som kunde behövts för att investeras i miljöarbete, försvinna i den kapitalistiska kris som sveper över världen i denna stund. Krisen har alltså skapat ett kraftigt budgetfall i de absoluta nödåtgärderna för miljön och förskjutit det internationella kapitalets intresse från sitt, minst sagt undermåliga, men ändock existerande miljöarbete till att rädda det ekonomiska systemet med triljoninsättningar till spekulativa, nyliberala, banker.

Denna uträkning är framställd av WWF som baserar kostnaderna på en FN-rapport som gjort uppskattningar i hur mycket det årligen kostar för att skapa hjälpsystem som kan ersätta de ekologiska system som sätts ur spel, årligen, tack vare mänsklig påverkan.

Problemet tar inte slut där. Förutom att vi lever ovanför våra tillgångar med 30% (per år), och att vi har ett ekonomisk system som fullständigt massakrerar den planet vi bor på (profit före hänsyn), så har en växande population och nya tekniker som använder sig av jordens resurser (te.x i industrin) skapat ett så pass allvarlig hot mot vår planet att experter nu bedömer att vid 2030 kommer det behövas två planeter för att täcka upp mänsklighetens behov, om vi vill fortsätta med den "moderna livsstilen", alltså det nyliberala konsumtionsamhälle, som västvärlden idag befinner sig i.

Förutom detta så har vi ju till exempel vissa resurser, t ex olja, som snart är helt slut.

Värt att anmärka är även att mellan The Living Planets tidigare rapport (2006) och årets så skiljer hela 20 år i uträkningen till när vi skulle behöva två planeter för att klara upp en modern livsstil, alltså var 2050 brytpunkten i deras rapport 2006. Det sätter ett perspektiv i hur snabbt mänskligheten idag utarmar vår planet och hur det rådande, nyliberala samhället kommer hetsa fram, inte bara ekonomiska, utan även naturmässiga katastrofer för människan som art.

Nyliberalismen, och i slutändan kapitalismen som system, överlever genom konsumtion, skapandet av falska behov och genom att göra allt (även människor) till varor. För att klara detta måste den använda sig av allt mer och allt fler mänskliga och naturliga resurser. Det är det som idag är förklaringen till varför vi lever 30% över vår förmåga och varför denna siffra inte kommer minska. Kapitalismen kan inte överleva om den ska minska konsumtionen, gå i förlust och värdera andra saker än mer profit och nya marknader.

Slutsatsen är helt enkelt att inte bara människan, utan våran planet, är dödsdömd med ett kapitalistisk ekonomisk modell, eftersom modellen i sig är skapad på överkonsumtionen på planeten. Och snart baserar den sig på resurser som inte längre ens existerar, när den kommande oljekrisen slår in kommer detta resultera in i global katastrof utan historiskt motstycke. Helt enkelt för att kapitalismen till stora delar vilar på det internationella kapital oljeföretagen skapar. I dagsläget har fortfarande ingenting kunnat ersätta oljan, enligt storkapitalet, eftersom ingenting anses lika profitabelt. Det sätter perspektiv på hur respektlöst och utan tanke på konsekvenserna de globala företagen behandlar frågorna som rör jordens resurser och den natur våra kommande generationer ska ärva.

Lösningen på den annalkande katastrofen som den liberala politiken medför för vår planet kan enbart vara en hårt reglerad miljöpolitik, nationaliserade företag som står under normala kontrollfunktioner, satsningar på alternativ energi, kontinuerliga satsningar på forskning, reproduktion av förstörd miljö och framförallt ett rationaliserande i våra moderna behov.

Vi måste stoppa produktionen av de varor kapitalismen försökt övertyga oss att vi behöver, men som enbart är skapade behov på en nyliberal, statusmässig värdegrund. Detta är ett måste om vi skall kunna erbjuda en modern, stabil, matrealistisk bas (hem, socialt skyddsnät, kommunikationer, utbildning etc) som är till godo för mänskligheten som helhet. Vi måste ta bort det onödiga, det ibland rent ut fåniga, för att vi ska kunna ge det elementära till mänskligheten på internationell nivå. Det är när detta är uppnått som vi sedan kan sätta den matrealistiska nivå vi sedan kan leva på. Det är då man sätter en agenda utifrån förutsättningarna - och inte, som idag, när man ignorerar dem.

Det är enbart när vi har utjämnat och raderat klasskillnaderna på en internationell nivå som vi också på allvar ligger i ett stadie i mänsklighetens historia där vi kan ta nästa steg in i en period där forskning och framsteg prioriteras av den internationella sfären istället för krig, internationell konkurrens, imperialism, marknadsekonomi och att städa upp efter dess konsekvenser i form enorma internationella skillnader, miljöbrott, folkvandringar, inhemska motsättningar med mera.

Grunden för en sådan politik, en förnuftig och eftertänksam politik, är den direkt demokratiska socialismen, arbetarmakten. Det är det enda samhällsskick som på allvar bygger samhället kring centrala teman som hållbar utveckling, trygghet, stabilitet, jämlikhet, forskning och riktig demokrati.

Helt enkelt för att det är det enda samhällssystem där majoriteten, arbetarklassen, har makten över sina val och över sina liv, och på så sätt också tjänar på fred, stabilitet och trygghet. Istället för dagens läge där arbetarklassen snarare känner en form av antipati, alienation och "skitsamma"-attityd för miljöproblem och ett stabilt, rättvist, samhälle.

Och det är ju klart, varför vill man ha det stabilt i kapitalismen? Det vill man inte, systemet i sig själv är instabilt. Bevisen för det existerar i våra dagliga liv. De enda som är intresserade av stabilitet i detta system är kapitalisterna, för då kan de sitta kvar ostörda. Vi andra känner helt enkelt inte till någon "stabilitet" värd att skydda, utan får lappa ihop dagliga livet samtidigt som problemen kommer in.

I det framtida samhället som kommer behövas, kommer arbetarklassen ha brutit sina liberala bojor och sin matrealistiska hjärntvätt. Arbetarklassens revolt kommer också innebära revolten mot den nyliberala, ytliga och fördummade människan. Det är en revolt som inte bara bryter mot kapitalismens försök att göra mänskligt liv till en vara, utan också en revolt för att återge arbetarklassen en stolthet i att utbilda sig, vårda sig och sina egna, och en outtröttlig solidaritet.

När vår klass äntligen förstått vilken makt den besitter i sin nya situation, och förstår dess legitima rätt att styra hela vår värld, så kommer den också förstå vikten av att vårda, trygga och utveckla den här världen positivt. Och det är upp till oss idag att sprida denna idé. Vi kämpar inte i klasskriget för att resa den röda fanan i en värld av ruiner, vi kämpar i klasskriget för att vi vill förhindra vår planets och i slutändan vår egen arts förintelse och vi kämpar för att vi vet att det är enbart när arbetarklassen själv får bestämma sitt öde som vi kan sätta stopp på den abnorma förstörelse som sker idag, Det är socialismens kärna, människovärdet. Rätten till att leva ett värdigt liv, med intellektuell stimulans, självutveckling. Och rätten till tryggt arbete, tryggt liv och frisk planet.

En kapitalist eller nyliberal drivs inte av detta intresse, deras intresse kommer alltid vara profit och nya marknader. Men i större kollektiv, i vår klass, finns redan nu förståelsen för att det inte är vårat fel det som sker nu, och att det är vi som får betala priset för vad internationella ockrare utsätter oss för. Det är inte överklassen som kommer drabbas av naturkatastroferna som miljöpolitiken leder till, precis som alltid så kommer den klass man tillhör påverka vilka chanser man har för att klara sig. Och som alltid så kommer överklassen klara sig bättre. Precis som alltid så är det deras utspel mot varandra och deras företags profitjakt som är orsaken till det vanliga folkets lidande.

För att vår planet, och vår idé om rättvisa ska överhuvudtaget överleva måste vi redan idag intensifiera våra attacker mot det rådande samhället. Den nyliberala internationella hegenomin (eller helt enkelt; marknadens diktatur) håller på att nå sitt slutskede, både på ett ekonomisk (mänskligt) och ekologisk plan. Kapitalismens ständiga, intensifierade kriser och vår dåliga miljö är bevis nog på att vi måste få till stånd en förändring idag. Kapitalismens grepp har aldrig varit hårdare, men överallt ser vi sprickorna sprida sig. Och det är inför kapitalismens sönderfall vi måste förbereda kampen idag!

Det är enbart med en ny, vital, radikal, internationell arbetarrörelse som vi tillsammans kan tvinga fram denna förändring och sätta upp de regelverk som behövs för en stabil och samtidigt radikal politik nog för att rädda vår miljö och i slutändan vår framtid!

Världsnaturfondens undersökning

- Redaktionen