[081112] Krönika: Den nyliberala människan

Det här är en artikel som ska försöka förklara hur nyliberalismen inte bara är en ekonomisk filosofi eller ett styrelsesätt, utan även en kultur. Nyliberalismen är en ideologi som på sitt sätt enbart är för ekonomiska mål, men som i likhet med fascism, stalinism, feodalism och religiösa stater aktivt indoktrinerar och formar människan till sin avbild och lydnad.

Vad är nyliberalism?

Nyliberalismen är en nygammal ideologisk strömning inom tankarna kring hur man administrerar kapitalismen. Precis som sin föregångare i Laissez-faire kapitalismen i Frankrike bygger den på att hylla avregleringar och ansvarsfrihet för företag, och den "fria marknaden" - det vi idag kan kalla marknadens diktatur. På många sätt är nyliberalismen en radikal politisk strömning inom kapitalismen och dess moderna spjutspets mot arbetarrörelsen.

Nyliberalerna har inte alltid dominerat hur den kapitalistiska marknaden ska administreras

Det är först efter andra världskriget som Friedman och andra drivande nyliberaler med förevändningen att bekämpa kommunismen och planekonomin började finna politisk mark bland politiker som Ronald Reagan och Margaret Thatcher. Det var med politiska ambitioner att "befria" kapitalismen från sitt tidigare Keynianska styrelseskick som nyliberalismen sakta men säkert kunde erövra USA och Västeuropa. Det var genom privatiseringar och en minskad statlig makt och minskad gemensam välfärd som de till slut lyckades vinna sin kamp mot de analyser om ekonomisk stabilitet och "ansvarsfull" kapitalism som Keynes förordade.

Trots att nyliberalismen alltid kallades "ansvarslös", "utopistisk" och "anarkistisk" av andra ekonomiska experter inom den kapitalistiska expertisen så kunde det ekonomiska system vi ser idag få sitt genomslag, och detta för att de hade de stora imperialistiska länderna som sitt flaggskepp som med krig, hot och propaganda kunde bereda vägen för det nyliberala internationella kapitalet som idag är härskande. Precis som alltid så har mycket av de nyliberala argumenten och vinningarna varit produkter av en enorm PR-apparat och lobbyism. Nyliberalismen har sedan dess avreglerat och privatiserat i princip hela världen med tydliga resultat i form av en attackerad arbetarklass, dumpade sociala skyddsnät och ekonomiskt kaos.

Men det som är intressant att studera med en nyliberal global dominans är de sätt de måste garantera sin fortsatta maktposition. Nyliberalismen är ju först och främst en radikal kapitalistisk ekonomisk utopi. Det är en ideologi, inte ett styrelseskick eller praktik i första hand. Nyliberalismens hela grund är ju baserad i att vara en propagandamaskin mot planekonomin som de "kommunistiska" länderna förordade. Till och med de egna kapitalistiska experterna avfärdade tidigt nyliberalismen eftersom den skulle göra den ständigt krisande kapitalismen (det ingår ju som sagt per automatik i kapitalismens ekonomiska system) ännu mer utsatt och känslig. Kriserna skulle bli värre, fler skulle bli utsatta. Det är detta vi nu bevittnar när experter i USA återigen ställer sig och skäller på det nyliberala avantgardet. Det är utan tvekan nyliberalismen som drev fram den ekonomiska krisen vi idag bevittnar.

Dessa experter som kritiserar nyliberalerna förstår att en sådan form av "fri" kapitalism, utan "ansvar" och utan en tanke på arbetarklassens välmående, skulle kunna skapa situationer där arbetarklassen återigen skulle vända sig till kommunismen för ett alternativ. Detta för att nyliberalismen, till skillnad från Keynes idéer, avfärdar alla former av samarbete med arbetarrörelsen och socialdemokratin - som under Keynes kapitalism var ett strålande instrument för att hålla arbetarklassen i schack. Nyliberalerna avfärdar sådana taktiker och förlitar sig på att kapitalismen har gått så långt att arbetarrörelsen tappat sin identitet och kampvilja. Och även om den fortfarande existerar så kommer nyliberalismens idéer och propaganda krossa de sista resterna. Men verkligheten har visat sig vara annorlunda, speciellt i länder där den nyliberala och kapitalistiska traditionen inte varit lika grundmurad som i exempelvis Västeuropa. Det är där det socialistiska hoppet lever i dag, och det är deras taktiker vi måste studera för att effektivisera vår kamp. Det är sådana situationer som vi sett uppkommit i Sydamerika och det är sådana situationer som mycket väl kan komma att utvecklas i Västeuropa och USA också, om den nuvarande krisen fortsätter utvecklas.

Hur försöker då det nyliberala avantgardet behålla sitt övertag i den inomkapitalistiska diskursen, nu när de är kritiserade från sina egna, och attackerade av vänstern?

Deras hopp står till den nyliberala människan - den produkt deras politik fött fram under de knappt 40 år de har fått dominera den ekonomiska analysen. Denna nyliberala människa som främst bärs upp av generationerna som är födda mellan 70- och 90-talet. Framförallt är det en dum människa man tittar på när man studerar den nyliberala människan, den maktbas nyliberalismen baserar sitt "folkliga stöd" ifrån. Det är en människa som är resultatet av en enorm indoktrineringsmaskin som varje dag använder sig av reklam, statusprylar och massmedia för att ersätta mer intellektuella intressen med onödig materialism. Det är en människa som till skillnad från sin föregångare finner det mer intressant vad ett TV-program - en vara - säger åt den att göra än när grannar, släktingar eller familjemedlemmar befinner sig i fara eller i livskris. Det är en dum konsument som effektivt har enkelriktats som en myra av liberalismen för att den hela tiden måste komma på nya saker att sälja till befolkningen, nya varor och produkter. Det är denna process, att skapa onödiga behov, som är grunden till kapitalismens ekonomiska överlevnad.

En konsument lever hela sitt liv i konkurrens med andra människor i jakt på materiella tillgångar och konsumtion av de varor och produkter som kan höja den sociala statusen i samhället. Nyliberalismen garanterar med en sådan människa att minimera missnöje mot det ekonomiska systemet. Eventuella problem som t.ex. arbetslöshet eller offentliga skandaler blir i en sådan människas ögon individers fel, sitt eget, eller andras. De stora systemen och strukturerna, och hur dessa påverkar individen försvinner helt från analysmodellen. Ett undantag är naturligtvis analyser och praktiker som är ofarliga för den moderna kapitalismen, t.ex. har ju kapitalet idag inga problem med familjekonstruktioner som inte är baserade på den "kärnfamilj" som utgjorde basen för kapitalismens första skeden. Det är alltså en kraftigt individualiserad människa vi tittar på. En människa som är separerad från alla former av gemenskap, och istället är inställd på konkurrens med alla andra individer i sin omgivning. En egoist, narcissist och karriärist som kommer att leva ett liv enbart med kortvariga gemenskaper med andra människor, och då främst för att utnyttja dessa för sin egen vinning - socialt, materiellt eller kulturellt.

Hur behåller nyliberalismen sin makt?

Framförallt genom att försäkra sig om att den inte bara kontrollerar arbetarklassen i sin relation till sitt arbete, utan även arbetarklassens hela liv. Alla tidigare skeden av kapitalismen var mer eller mindre koncentrerade till ens relation till sin arbetsplats och sin arbetsköpare. Dagens mediasamhälle ger också nyliberalismen helt andra förutsättningar än vad dess tidigare varianter har haft. Tack vare massmedia så kan den nyliberala konsumtionshetsen leta sin väg in i hemmen, vi står under konstant attack från en propagandamaskin så kraftfull att den skulle få Goebbels grön av avund. Hjärntvättningen är så omfattande och så pass subtil att man inte lägger märke till den.

Kort och gott så möjliggjorde massmedia (och masskulturen) att arbetaren inte bara var en producent under sin arbetstid, utan även konsument när den kom hem efter jobbet. Massmedia, som idag är det starkaste statliga maktmedlet, är nu det som främst håller uppe den "moderna livsstilen" som nyliberalismen och kapitalismens behov förespråkar, trots att denna livsstil är direkt dödlig för vår planet. Denna form av "fritid" garanterar även att människan blir individualiserad, isolerad, brutaliserad och asocial. Håller man arbetarklassen hemma framför sina TV-apparater hindrar man dem från att träffa varandra och diskutera samhällets brister.

Andra sätt för det rådande samhället att behålla lugnet på är att motverka alla former till bildning och intellektuell debatt i arbetarklassen. Den tidigare kapitalismen kunde med sin kontroll över "arbetarrörelsen" (socialdemokratin) garantera fri lejd och på sin höjd lite skäll och kanske någon strejk. Nyliberalerna förstod i ett tidigt skede att detta var en omöjlighet, och att man därför på bred front var tvungen att bekämpa bildning bland arbetarklassen för att förhindra strävan efter något annat än vad media, politiker och storföretag sade åt dem att göra, tycka, och tänka. Det är därför vi idag ser hur nyliberala ideologier vill privatisera alla former av skolgång, avveckla bibliotek, stänga ned komvux och utveckla "yrkesskolor". Nyliberalismen har inget intresse av en smart eller intellektuell arbetarklass, den har nytta av en korkad arbetarklass som "står vid sin läst”. Bästa garanten för det är att attackera den tradition (och för många; "givna rättighet") inom arbetarrörelsen som kämpar för allmänbildning och kritiskt tänkande, d.v.s .skolan och vuxenutbildningen. Kampen mot nyliberalismen år sålunda inte bara en kamp mot en dum och korkad människa, utan också för en nyfiken, intellektuell och självförbättrande människa.

Det bästa sättet att kämpa emot denna nyliberala människa och de tankesätt som denna människa medför; egoism, karriärism, ja ett nästan hundliknande gläfsande efter herrarnas köttben, är att man konsekvent slåss i vardagen för att berika sig själv och sina kamrater med intellektuell stimulans och att man konsekvent alltid motverkar alla former av goleri, rövslickeri och ryktesspridningar. Att man helt enkelt kämpar för en laganda inom sin klass och via solidaritet och god kamratskap bekämpar alla former av de hyenaliknande beteenden som nyliberalismen skapar. Utöver det måste vi hela tiden kämpa för att utveckla oss själva, sätta press på oss själva för att hålla våra hjärnor igång och hålla läroprocessen (som aldrig tar slut) levande.

Läs litteratur, studera historia, studera politik, läs skönlitterära klassiker. Släng ut TV- apparaten, ladda hem dokumentärer från piratebay istället. Besök museum, lär dig konst, lär dig skriva poesi. Ta chansen medan den fortfarande finns och försök ta del av den utdöende arbetarrörelsens historier och erfarenheter, framförallt, ta chansen att utveckla dig själv när vi fortfarande har en chans till det. När vi aktivt kämpar för att utveckla och bibehålla en intellektuell stimulans i vår klass, när vi bestrider den rådande normen och kämpar efter våran rätt att utvecklas och ta del av diskussioner som vi annars stängs ute ifrån, så slår vi släggslag som är dödliga för den rådande ordningen. När vi utbildar oss i att förklara vår politik och våra mål, så kommer vi kunna vinna positioner där vi slänger ut den snofsiga medelklassen som nu sitter och jäser inom "vänstern" åt helvete och erövra positioner för och av arbetare i riktiga maktpositioner.

Dagens ekonomiska system förlitar sig redan nu på att vi ska vara nöjda med amerikanska tv-såpor, tv-1000-porr och juckande "artister" på MTV. När vi, som modern arbetarklass, slänger dessa normer åt sidan och istället sätter oss ned och diskuterar vad som faktiskt är relevant i våra liv (politik, historia, filosofi, psykologi - listan kan göras lång) så har vi gjort en gärning som är revolutionär in till själva kärnan av betydelsen. Det är då arbetarklassen påbörjar sin process att få det självförtroende och kunnande den behöver, och det är då vi skapar den grund vi behöver för den arbetarrörelse som vi tillsammans idag måste förbereda vägen för.

Det är på dessa sätt vi kan återerövra våran mänskliga värdighet och i slutändan makten över våra liv.

Det är då vi kan garantera, att vi i framtiden kan skratta gott åt nutidens herrar på samma sätt som vi idag skrattar åt gårdagens. Till exempel i det prästerskap som satte befolkningen i skräck och kontroll under medeltiden, eller hur kungar och adel via "guds rätt" försökte kontrollera oss. Nyliberalerna och dagens kapitalister är inget annat än deras historiska uppföljare, och de skall möta samma öde som sina föregångare och förintas.

- Paul Hull