REVOLUTIONÄRA FRONTEN PÅ BESÖK I CHIAPAS. [050808]

Det har gått 11 år sedan EZLN (Zapatistarmén för nationell befrielse) förklarade krig, inte bara mot den mexikanska regeringen utan även mot den nyliberala världsordingen. Målet var inte att ta den politiska makten, utan att ge makten till folken själva. Med vapen i hand intog tusentals milismän och kvinnor fem städer i Chiapas och förstörde de arkiv över jordägande man kom över. Upproret var inte spontant. Över tio års förberedelse föregick, tio år av sammanhållning och stålstark vilja. Hellre dö i värdighet än leva pa knä, resonerade de kvinnor och män som fått nog av kapitalets exploatering och rasism. Under dessa år höll man hårt pa sin hemlighet – ett tusentals byar i Chiapas landsbygd och djungel beväpnade sig i smyg för att störta makten. Sedan 1994 har zapatistgerillan låtit sina vapen vila medan dess stödbaser har kämpat med att utveckla och fördjupa det självstyre man utropade på ockuperad mark. Idag lever zapatisterna i självbestämmande samhällen, basdemokratiskt organiserade och med kollektivarbete och kollektivt ägande som utgångspunkt. Maktens försök att splittra och slå ned upproret med militära och paramilitära styrkor fortsätter alltjämt, men kontras med zapatisternas uthållighet, inre sammanhållning och solidaritet. Alla är systrar och bröder som ger sitt liv åt varandras frihet.
Att leva i motstånd är såklart inte lätt. “Vi kanske fortfarande lever under fattigdom och maktens repression, men idag bestämmer vi över oss själva, vi lever i värdighet” är en vanlig åsikt bland zapatister när man frågar om det blev bättre efter upproret. Efter många års kamp har zapatisterna skapat fungerande basdemokratiska beslutssystem, flera initiativ för att forändra kvinnornas hårda verklighet har tagits och fröet till en självstandig utbildning och sjukvård har börjat gro. Men det håller fram till en viss gräns. Fortfarande är de lantbruksarbetande ursprungsfolken i Chiapas beroende av att sälja sina produkter på en orättvis, rasistisk global marknad där lönearbetare och arbetslösa i väst tvingas konsumera deras produkter till underpriser. Därfor räcker det inte med ett isolerat uppror i Chiapas. EZLN:s försök till revolution misslyckades. Istället hoppas zapatisterna att upproret ska spridas som ringar på vattnet genom världen. Därfor pekar de på en för oss alla gemensam fiende, den globala kapitalismen och den nyliberala politiken som EZLN inte kunde störta. Därför uppmanar de oss att ta vårt ansvar, organisera oss och starta uppror där vi själva lever. Först då kan vi lyckas.

/Mästerkatten